Den lilla döden

Den lilla döden

Någonstans tittar en man på en kvinna
hon sänker ögonlocken
det fladdrar lite som om hon drömmer
men hon är alldeles närvarande
smekande
lekande
skälvande

En annan man drömmer sig bort
till en kvinna han bara trodde fanns i fantasin
som tynat bort
med åren
så verklig
men ändock flyktig som en gas

Dimman lättar
drar bort
solen släcks i en pupill
askan i asken
lägger på locket
han står ensam kvar
och undrar vart livet tagit vägen.

Fara eller inte?
stanna kvar
vid sitt ord
vid sitt bord
där en annan man plockat smulorna
sedan
sopat allt under mattan
kvar på väggen en silhuett ( av) ett gulnat fotografi
en ram med en kvinna och ett barn i
ett draperi
sveps bort
tungt.

Sammetslen tunga
fladdrar till
faller ned
som död
men bara den lilla.

Min blog föds i detta nu!!!! Florence Hofvander min egen blog!

Allt är vitt

Som i en bubbla, tittar ut allt är vitt.
Snöar fortfarande, små små flingor virvlar runt och täcker allt som kommer i deras väg.

Fastnar i en tanke.
Den klibbar fast som kåda från träd som skadats.
En reva i rumstiden glipar isär och visar en glimt av en svunnen era.

Tanken klonar sig raskt och vill svämma över systemet föra budskapet vidare ut till de andra.
Finns inga andra.
Allt är vitt.

Virvlar som i en dans utan början utan slut.
bara tyngdlösheten
som för mig vidare
uppåt
runt som i en yster dans

Kylan är försumbar.
Mot nollstrecket.
Nästan noll
noll är ju inget
men allt är vitt.

Förnimmer flingornas frusna kristaller
mot mig
täcker hela mig
ligger under en gran
blir täckt av det vita
små små kristaller
som ett täcke
väntar
vilar
vegeterar
allt är
vitt